Förslag till nytt RAS sloughi

SLOUGHINS HISTORIA

Utan en genomgående och omfattande genetisk forskning kan man inte med säkerhet säga exakt var sloughin har sitt ursprung. Dock har man funnit bilder på, bland annat, keramiska föremål från tiden sju tusen till åtta tusen år före vår tidräknings början i områden öster om Egypten. Vidare tror man att nomadiserande grupper från dessa områden förde med sig sloughiliknande hundar till faraonernas Egypten. Hundarna skattades högt för sin goda förmåga till jakt och vakt, dessutom visade det sig att de var ovanligt lojala mot sin ledare. Även nubierna höll hundar som påminde om sloughin, dessa hundar kom också att bli uppskattade av högt uppsatta i Egypten. Förmodligen har dessa två typer av hundar blandats. I Egypten fanns vid den här tiden vinthundsliknande hundar som hade upprättstående öron likaväl som liggande öron.  

Från Egypten följde sedan hundarna med karavaner och nomadiserande folk över den Afrikanska kontinenten. Under åren som följde har sedan de olika typerna sloughi, azawakh, saluki utvecklats något olika beroende på i vilket område hundarna hamnat och vad man, i respektive område, mer eller mindre medvetet avlat på, beroende på vad man sett som fördelar hos hundarna. Sloughin fick fäste i norra Afrika i fram för allt Marocko, Tunisien, Algeriet och Libyen. Här levde och lever hundarna än i dag tillsammans med berberfolken och nomaderna i de karga öken/bergsområdena, hundarna används fortfarande i stor utsträckning till att jaga med och till att vakta hus och hem och tillhörande djurhjordar.  

Landskapet i norra Afrika skiftar från berg, genom karga stenöknar till Saharas sand. De olika landskapen har under århundraden format olika typer av rasen, från den stora kraftiga bergs-sloughin som oftast var brindle eller mantlad till färgen till den mindre elegantare slätt-sloughin som oftast var sandfärgad. Om man betänker den oerhört stora landsytan sloughin är utbredd över så kan man inte förvänta sig att rasen visar samma homogenitet som de vissa sedan århundraden genomavlade vinthundsraserna visar hos oss. Jämför t.ex salukin med sina varierande typer. Man måste förstå typskillnaderna och inse att de ryms inom rasstandarden och att ingen av dom är mer korrekt än den andra.  

Mellan 1898 och 1900 importerade konstnären och afrikaresenären August Le Gras fem sloughis från Nordafrika till Holland. 1904 upprättades en första standard och en sloughiklubb grundades. Strax före första världskriget så uppgick sloughipopulationen i Holland till närmare tvåhundra individer. Så vitt man känner till finns inget av den populationens linjer kvar. Frankrike har genom årtionden varit kolonialmakt i Nordafrika och därigenom haft nära relation till sloughin. 1925 skrevs sloughins första standard i Frankrike som länge var standardförande land. Rasen betraktades som en fransk ras fram till 1973 då Marocko tog över ansvaret för sloughin som standardförande land och rasen ses numera som Marockos nationalras. Frankrike och Tyskland räknas i dag som länder med starka populationer av sloughi. Här bedrivs ett avelsarbete i nära samarbete med uppfödare och organisationer i Marocko.

SLOUGHINS HISTORIA I SVERIGE

I slutet av 1960-talet introducerades rasen i Sverige av Fru Gudrun Boulechfar som importerade ett par sloughis från Algeriet, hanen Tagiurie El Siam, som ansågs vara av tvivelaktig härkomst samt tiken Richa Talata som representerade en mycket tilltalande typ.  

1969 parades Richa Talata med hanen Shab Ben Alojazaer. Hon födde 2 tik-valpar, Du-Hoggar samt Bou Manjineni. 1971 parades Richa Talata igen, den här gången med en hane importerad från Frankrike, Sedouk. Resultatet blev 1 tikvalp, Quargla-Etnen. 1974 parades Du-Hoggar och födde Skogsfolkets Ashour. Hane okänd samt ev kullsyskon okända. 1975 fanns i tidningen Vinthunden en annons om en engelsk importhane, Djaeser Malik Hamadeh för avel, ägare Amin & Gudrun Hamadeh boende i Stockholms-förorten Enskede.  

Över huvudtaget är dokumentationen om de tidigare svenska sloughis mycket bristfällig. Det sägs att samtliga avelsdjur såldes till England under slutet av 70-talet. Kvar fanns då endast de enstaka avkommorna.  

NULÄGE ALLMÄNT  

Sveriges nuvarande sloughi-historia startade 1993 då Ingela Näslund, kennel Tillieville, importerade tiken Arhib’s Asiir Bintu Hadjib från Eva och Jan Spjeldnes, kennel Arhib’s i Norge.  

Importer till Sverige under åren 1993 – 2013 Inavelsgrad: *enligt pawpeds

1993
Arhib’s Asiir Bintu Hadjib, tik,  från Norge av Ingela Näslund.  6,25%

1999 
Atika Madina Al-Fadila, tik,  från Tyskland av Kerstin Danielson-Asplund  2,34% 
Arrad Madina Al-Fadila, hane,  från Tyskland av Kerstin Danielson-Asplund  2,34%

2001  
Rahina El Bahia de la cité du Guerrier, tik, från Frankrike av Tiina Wallgren  1,95%
Intissar’s Ghania, tik,  från Italien av Inger Gelius, Erika Tönder & Susannah Kemp 3,91%

2002 
Fazli Schuru-esch-Schams, hane, från Tyskland av Kjellåke Bjurström  5,03% 
Magistere Selma, tik,  från Frankrike av Kerstin Danielson-Asplund.  10,4%

2003 
Uadi-El-Djemilla de la cité du Guerrier, tik, från Frankrike av Kjellåke Bjurström  3,42%

2004 
Bersheba’s Sarouk, hane,  från Schweiz av Karl Mårtensson  0,0% 
Magistere Vyasa, hane,  från Frankrike av Kerstin Danielson-Asplund  12,7%

2005 
Y’Abeydou Nuri Al Baida, tik  från Tyskland av Ingela Näslund   5,86 2008 
Ain Zafir Dargham, hane  från Norge av Elin Rose    0,781 2012 
Halim de la cité du Guerrier, hane  från Frankrike av Elin Rose    24,1
V’Fa’iz Shi’rayan, hane  från U.S.A av Ingela Näslund    0,0

Importer till Sverige under åren 2014 – 2019      Inavelsgrad:*

2014 
SE38784/2014 Mahaleo Schuru-Esch-Schams från Tyskland av Camilla Oldby   0,0%

2016 
SE10785/2016 Candy Nuri Al Baida från Tyskland av Helen Olson    okänd
SE10948/2016 Ebba Nuri Al Baida från Tyskland av Helen Olson    0,0%
SE20761/2016 Faijinne Nuri Al Baida från Tyskland av Ingela Näslund   1,6%
SE26914/2016 Farraj Ibn Ussamal Nuri Al Baida från Tyskland av Helen Olson och Ullis Sundell 1,6%

2017 
SE23757/2017 Nawara från Tunisien av Ullis Sundell     okänd
SE19371/2017 Nesma från Tunisien av Helen Olson      okänd

2019 
SE56065/2019 Jurrad Mahanajim från Tyskland av Helen Olson    0,0%
SE52358/2019 Princess Zara De La Horde d’ifni från Frankrike av Susan Rasmussen       okänd

Exporter under åren 1993-2013      

1997
Tillieville Zavannah till Norge och Zim Salabim till Finland.

1998
Syringa Happiness till U.S.A och Hermitage till Finland

2002    
Twisty Marsh Jaguar, Jamud och Jishara

2006 
Moulay el-Mehdi al Kamsha och Moulay el-Mehdi al Waahid till Finland.
Moulay el-Mehdi al Tisha of Falconite till Storbritannien.               
Moulay el Mehdi al Tamanjah och Twisty Marsh Laitana Amsi exporterades också.                
Tillieville Xiam Ehz till Finland. Tillieville Xan Thor och Tillieville Xil Enzio till Nederländerna

2009
Tillieville Waajid till Nederländerna, Tillieville Wukari till Schweiz, Tillieville Wedza till Norge

2013 
Tillieville Valiant Vidar till Schweiz, Tillieville Vicomte Valour till Finland. 
Al Suwid Cadi och Al Suwiid Coman till Finland

Exporter under åren 2014 – 2019                                                                                                    

2014 
Ghazoot Chimara och Ghazoot Chazzin till Tyskland.  Ghazoot Chiidi till Spanien.

2018 
Tillieville Ushur till Tyskland. 
Abd al Jabbar Amhara och Abd al Jabbar Allatittarpahmigh

2019
Del Khazaris Jezida till Tyskland. Del Khazaris Jidah al Shawati och Tillieville Tham Taram till Ryssland.  Del Khazaris Jahanara till Finland, Tillieville Talisker Storm till Schweiz

Kullar födda i Sverige 1996 – 2013:        Inavelsgrad:*

1996 parades Arhib’s Asiir Bintu Hadjib på kennel Tillieville, med en från Tyskland importerad finsk hane, Usdan Schuru-esch-Schams. Hon födde 8 valpar,  10,9%

1999 parades/inseminerades en från Finland inlånad tik, Of Golden West Hannah på kennel Syringa med importerad sperma från en hane i USA, Ghali Shi’Ryân. Hon födde 9 valpar, 2,34%

2001 parades Tillieville Zwart Salza på kennel Tillieville med en hane i Norge, Arhib’s Baahir.  Hon födde 8 valpar.   13%

2002 parades Atika Madinah Al-Fadila på kennel Twisty Marsh med en holländsk hane Montasar Min Darazja Loewlla. Hon födde 9 valpar.  0,97%

2004 parades Rahina El Bahia de la cité du Guerrier på kennel Al Suwiid med Tillieville Zalute.  Hon födde 7 valpar.    0,0%

2004 parades Intissar’s Ghania på kennel Ghazoot med Tillieville Zoot Allures.  Hon födde 4 valpar.   2,15%

2006 parades Uadi-el-Djemilla de la Cité du Guerrier på kennel Moulay el Mehdi med en tysk hane Hashim Schuru-esch-Schams hon födde 9 valpar.  6,2%

Tillieville Yannis , kennel Tillieville, parades med en hane importerad från Tyskland till Schweiz  Volkan Schuru-esch-Schams hon födde 8 valpar. 2,93% 

Magistere Selma parades samma år med Arrad Madina al-Fadila hon fick 5 valpar   0,0%

2007 parades Rahina El Bahia Delacite Du Guerrier, kennel Al Suwiid, med Arrad Madina al-Fadila och födde 3 valpar   0,0%

2009 parades Y’Abeydou Nuri Al Baida på kennel Tillieville, med hane exporterad till Finland Tillieville Xiam Ehz, hon födde 6 valpar   0,0%

2010 parades Tilleville Xahna Douh, kennel Ghazoot, med hane exporterad till Åland Moulay el Mehdi al-Kamsha hon födde 6 valpar.  1,17%

2013 parades Tillieville Wassadou, kennel Tillieville, med Ghazoot Bashshar och födde 6 valpar.  6,25%              

Även Al Suwiid Benazir, kennel Al Suwiid, parades detta år, med tyske hanen Faijad El Ahtal och födde 3 valpar.   0,39%

* Inavelsgraden är beräknad på 5 släktled med reservation för ev avvikelser pga dataprogrammets tillförlitlighet.

Kullar födda i Sverige efter 2013                                                                              Inavelsgrad:*

2015 parades Ghazoot Baqilah, kennel Ghazoot, med Al Suwiid Cemal och födde 5 valpar 1,56%

2016 parades Ebba Nuri Al Baida, kennel Abd al Jabbar, med Ghazoot Bashshar och födde 8 valpar  0,0%

2018 parades Tillieville Villia Vanille, hos kennel Tillieville, med V’Fa’Iz Shi’Rayan och födde 5 valpar. 0,0%              

Ebba Nuri Al Baida på nytt detta år, denna gång med Kaisoun Min Ahrar Al Maghrib och födde 6 valpar. 4,20%

2019 parades Nawara med El Jessim Mahanajim och födde 7 valpar.  0,0%

 Liksom hennes syster Nesma som parades med Abd Al Jabbar Oekenvindh och födde 11 valpar. 0,0% Även Faijinne Nuri al Baida parades, med Tillieville Wukari, och födde 6 valpar. 3,83%

 * Inavelsgraden är beräknad på 5 släktled med reservation för ev avvikelser pga dataprogrammets (Pawpeds) tillförlitlighet.

HÄLSA  

De svenska hundarnas hälsa anses överlag vara god, dock har enstaka sjukdomsproblem noterats.   De sjukdomar vi känner till hos våra hundar är att vissa individer är anlagsbärare av ögonsjukdomen gPRA, inga sjukdomsfall har förekommit i Sverige. Samtliga svenska avelshundar fram till 2013 DNA-testades på universitetslaboratoriet i Bochum, Tyskland. Därefter görs det fortfarande, dock inte i samma omfattning och det finns nu fler aktörer på marknaden för dessa tester. Valpar har diagnostiserats med IMPA (immunmedierad polyartrit) i samband med vaccinering. Insjuknande har skett på åttonde dagen efter administrering av olika typer av vacciner från tillverkaren Nobivac. Dessa individer har tillfrisknat efter behandling och lever fullt symtomfria även efter olika vaccinering från andra tillverkare. Kullsyskon som vaccinerats med andra märken har inte insjuknat. Ytterligare en svensk besläktad hund har visat liknande, något mildare symtom men även den fortsatt vara symtomfri vid lika vaccinationsförfaranden. Avkommor till en svensk hane har i Tyskland diagnostiserats med SRMA (steroid-responsive meningit-arterit). Båda dessa autoimmuna sjukdomar kan uppträda som akuta med svåra symtom hos valpar och unga djur där immunförsvaret ofta är känsligare. Hos äldre djur är symtomen ofta mer diffusa och kan vara än svårare att diagnostisera. För IMPA och SRMA finns idag inga tester varken för fastställande av diagnos eller ärftlighet och arvgången är ännu okänd.  Ett känt fall av osteokondros i bogled har noterats i Sverige samt hos avkommor till en svenskfödd hund i Tyskland. Fler fall av osteokondros i bogled har noterats inom rasen utomlands.  Under 2019 har en hälsoenkät använts och sammanställts av Tyska vinthundsklubben där även utländska hundar deltagit. 127 individer har rapporterats in och det konstaterades att rasen generellt är vid god hälsa. Bland våra svenska sloughi har enstaka individer med små navelbråck noterats. Rent generellt har sloughin normal fortplantningsförmåga. Tikarnas dräktighet samt valpning har skett utan komplikationer. En dödfödd valp har noterats. Tikens skötsel av valparna har fungerat utmärkt.

MENTALITET

Mentaliteten generellt är u.a. Det som måste tas hänsyn till är hundarnas ursprungliga mentalitet som enligt rasstandarden beskrivs som reserverad. Dagens samhälle kräver en hel del av våra hundar att de ska fungera i mycket skiftande miljöer. Majoriteten av våra sloughis är betydligt socialare än vad rasstandarden beskriver – men vi får inte glömma ursprunget och döma ut de hundar som är reserverade så länge detta inte övergår till panik eller aggression. Viktigt är att socialträna hundarna ordentligt under uppväxten. Det har även noterats fall som haft större problem att lämnas ensamma. Då rasen är ursprunglig med starka flockegenskaper och som bygger starka band till sin familj är det är viktigt att en sloughivalp från början får en välplanerad och långsam träning för att bygga upp trygghet i att lämnas ensam. Sloughin fungerar utmärkt tillsammans med andra hundar då de själva är väldigt signalsäkra.

FUNKTION

Sloughin är framför allt en jakthund vilket gör att den är motionskrävande och måste få springa lös regelbundet. Rasen är ursprunglig och oförstörd och har stor jaktinstinkt. Då hetsjakt är förbjudet i Sverige så är vår enda möjlighet att testa hundarnas funktion att låta hundarna träna/tävla Lure Coursing som sedan 1999 är godkänt som bruksprov för vinthundar. Ca 30 % av populationen tränar/tävlar Lure Coursing/Kapplöpning regelbundet.

EXTERIÖR

Då sloughin genom sitt ursprung är anpassad till det landskap den härstammar ifrån fanns två huvudvarianter. Den elegantare mer finlemmade och torrare slätt-sloughin samt den större kraftfullare bergs-sloughin. Under åren har dessa varianter korsats. Oavsett ursprungstyp bör sloughin genom sin hållning, sin tunna hud och sin flata torra muskulatur ge ett ädelt och elegant intryck. 2013 föddes oväntat en valp i Sverige med blå pälsfärg. Vid efterforskningar genom DNA i insända blodprover till Universitetet i Bern visade det sig vara en okänd genetisk färgvariant som med tiden kom att benämnas d².  Idag finns tillgängliga tester vid olika lab för att finna genen. Inom de linjer denna valp föddes har idag ett flertal bärare kartlagts i och utanför Sverige. Ytterligare enstaka individer som ej är nära besläktade med dessa har konstaterats vara bärare av genen. Färgen har en enkel nedärvning då båda föräldrarna måste bära d² för att den skall framträda. Inga rapporter har inkommit till forskare om hud- eller pälsproblem hos individer med denna färgvariant som även upptäckts hos chow-chow och thai ridgeback. I en ägarenkät sammanställd av Tyska Vinthundklubben konstaterades att genomsnittet för de 54 hanarnas mankhöjd låg på 71,98cm med ett spann på 55-88cm att ställa mot rasstandardens idealhöjd 70 och önskvärda spann mellan 66-72cm. Tikarna var 62st i undersökningen och genomsnittet för deras mankhöjd låg på 66,97 med ett spann på 62 – 74 cm att jämföra med idealhöjden 65cm det önskvärda spannet mellan 61-68cm. Förhållandet mellan kroppslängd (mätt från bröstbensspets till sittbensknöl) och mankhöjd skall vara 0,96 (9,6:10). Förhållandet mellan bröstkorgsdjup och mankhöjd skall vara 0,4 (4:10). Förhållandet mellan skalle och nosparti skall vara 1:1. Våra hundar håller som helhet en god exteriör. 

GENETISK VARIATION

Flertalet av de hundar som finns i Skandinavien är relativt närbesläktade. Inavelsgraden räknat på ett genomsnitt på de 6 födda kullarna under 1996 – 2004 låg på 4,5%. Den genomsnittliga inavelsgraden bör ligga under 2,5% beräknat på fem generationer enligt Tabellmetoden som bl a används i Lathunden. Inavelsgraden räknat på ett genomsnitt på de 8 kullarna födda mellan 2004 – 2013 ligger på 2,12%. Genomsnittet för de 7 kullarna 2014 – 2019 ligger på 1.37%. Ingen enskild kombinations/kulls inavelsgrad bör överstiga 6,25%, vilket motsvarar exempelvis en kusinparning men även kan uppnås vid parning av två till synes mer avlägset besläktade djur.

FRAMTIDEN

HÄLSA

Då rasen har en mycket snäv avelsbas anses det inte vara möjligt att utesluta föräldrar eller  närbesläktade hundar till insjuknade individer. Uppfödare skall vara uppmärksamma angående olika sjukdomstillstånd i urval av avelsdjur och i möjligaste mån undvika linjeavel inom familjer där ärftliga sjukdomar är kända. Uppfödarna av sloughi har valt att följa Tyska Vinthundklubbens beslut ang. gPRA. Rasklubben rekommenderar uppfödare att i avel endast använda ”friska” individer. Med friska anses hundar av typ A – helt frisk samt hundar av typ B – frisk men anlagsbärare. Typ B – hundarna kan ej tas bort ur aveln då avelsbasen i hela Europa är mycket liten. Däremot bör ej två typ B hundar paras med varandra då parningen rent teoretiskt kommer att resultera i 25% sjuka hundar, typ C. I Tyskland kan dispens sökas för att i speciella fall använda två hundar av typ B i avel. Rasklubben har tidigare förordat uppfödare/avelshundsägare att DNA-testa sina avelshundar innan parning samt endast använda typ A eller typ B hundar, se ovan.  Målet med rekommendationen är att vi inom ett tidsperspektiv av 15 år endast skall ha friska individer, typ A, i Sveriges sloughi-population. Eftersom detta efterlevts har alla använda svenskfödda kullar (2005 – 2013) föräldrar med typ A.

MENTALITET

Då mentaliteten inom rasen i dagsläget generellt kan anses vara god skall Rasklubben fortsätta att arbeta för att till avel endast använda hundar som ej uppvisar beteendestörningar i form av överdrivna rädsle-reaktioner eller aggressivt beteende i oprovocerade eller för hunden vardagliga situationer (SKK’s grundregler punkt 2:3). Rasens uppfödare skall arbeta med att bevara rasens ursprungliga temperament samt jaktintresse. Uppfödarna ser gärna att ägarna mentalbeskriver (MH, BPH) sina hundar för en möjlighet att sammanställa dokumentation för en framtida uppföljning av hur mentaliteten utvecklas inom rasen. Sedan 2005 är 5 sloughi MH-testade med känd mentalstatus. Under 2019 gjordes ytterligare 7 BPH på sloughi.

FUNKTION

Uppfödarna skall arbeta med att uppmuntra ägare att träna/tävla Lure Coursing som idag är vår enda möjlighet att mäta rasens bruksduglighet och funktion. Även kapplöpning, agility samt viltspår är aktiviteter som passar sloughi och ger utlopp för dess rörlighet, snabbhet och kapacitet inom flera områden.

EXTERIÖR

Då exteriören på den svenska populationen kan anses vara god förespråkas att uppfödare ska vara väl förtrogna med gällande rasstandard samt vara observanta gällande aktuella överdrifter i rasens utveckling, inrikes och utrikes.  För att kartlägga förekomsten av den genetiskt blå färgvarianten d² bör uppfödare DNA-testa avelsdjur för att undvika oväntade valpar med en icke godkänd färgvariant, särskilt där misstanke om bärare av d² finns i familjen. Uppfödare bör i avel endast använda hundar som uppfyller standardens krav vad gäller exteriör, temperament samt funktion.

GENETISK VARIATION

Genetisk variation är en nödvändighet för att rasen ska kunna bevara sunda, mentalt och exteriört goda hundar samt bevara rasens specifika egenskaper. Genetisk variation är nödvändig för att rasen skall ha ett fullgott immunförsvar samt för att den ska kunna uppvisa en god reproduktionsförmåga. Varje uppfödare av sloughi skall ha kunskap om rasens historiska bakgrund, både inom och utom landet samt vara införstådd om rasens nuläge. Viktigt att tänka på är att för varje generationsled vi lägger till och räknar inavelsgraden på desto högre inavelsgrad får vi i resultat. Rasen har i många år avlats snävt och många syskonparningar ligger bakom våra hundars stamtavlor vilket gör det än viktigare för uppfödarna att tänka på att hålla en låg inavelsgrad. Rasklubben förordade uppfödarna att ha till mål att inom en 10-årsperiod sänka den enskilda kombinationens/kullens inavelsgrad till att ligga under 6,25% samt att gemensamt arbeta för att sänka den genomsnittliga inavelsgraden till att ligga under 2,5%. I en numerärt liten ras som sloughi har gränser och nationalitet liten betydelse. Det läggs större vikt vid familj och linjer. Svenska uppfödares utbyte via export och import är en förutsättning och sloughi födda i Sverige har också gjort avtryck i avelsarbetet på kontinenten. Samarbetet mellan svenska uppfödare och sloughi-ägare utanför landets gränser vidgar rasens möjligheter. Kontakterna är goda och väl spridda, såväl geografiskt som linjemässigt vad gäller rasen, men huvudsakligen i Europa. Sloughi är en ras som fortfarande har populationer i ursprungsländerna i Nordafrika där arbeten för att bevara rasen pågår. Detta ses som en stor tillgång för att kunna tillföra nytt blod till vår FCI-stambok och import från dessa områden för inmönstring uppmuntras.

MÅL

gPRA: Att verka för en fortsatt användning av friska individer, typ A i Sveriges sloughipopulation Inavelsgrad: Att fortsätta hålla inavelsgraden under 6,25% och fortsätta arbeta för att hålla den genomsnittliga inavelsgraden att ligga under 2,5%

Rasklubben ska verka för att öka den genetiska variationen och hålla inavelsgraden nere. Rasklubben ska också verka för att bevara rastyp både vad gäller exteriör, funktion och mentalitet. Även att verka för att avelsdjur är vuxna (uppnått en ålder på minst 3 år), då sloughin är en ras som mognar sent.

KÄLLOR:
SKK:s avelsdata SKK:s avelspolicy
Winthunde, Ingeborg & Eckhard Schritt, utgiven 1991
Der Winthund in seiner Vielfalt, DWZRV, utgiven 1992
Winthunde im Wandel der Zeit, DWZRV, utgiven 1978
Winthunde, ein Geshenk der Natur, DWZRV, utgiven 1974
www.pawpeds.com
DWZRV Gesundheitsfragebogen sloughi

 

Kommentarer skickas senast den 30 april till Lena amouricas@gmail.com